"Soldaten drog ut i kriget, Med kulspruta och gevär Han kysste sin mor på kinden och På munnen den han höll kär Flickan sa till soldaten: jag lovar dig vad du vill Och han sa: du är den ende jag kommer tillbaka till Så klev han ombord på tåget, och for över berg och dal Men när han kom fram till fronten fanns där ingen general Det sa:s att "generalen nog vore tillbaka strax" Men han satt på stadshotellet och käkade gravad lax Man väntade i en vecka, man väntade nästan två Till slut kom man överens om att sätta igång ändå För kriget ska ju krigas; om också till siste man! Bomberna började hagla, och städer och byar brann Flickan skrev till soldaten; undrade hur det var? Men alla brev kom tillbaka och aldrig kom det nå't svar Säg vart tog soldaten vägen, säg var blev soldaten av? Säg kommer han nånsin åter? Säg vilar han i sin grav? Flickan talar till månen, men månen ger inte svar Och hört att stjärnorna talar är det nog bara du som har Men modern talar till jorden som vi alla kommer från Söker hon tillräckligt länge så hittar hon nog sin son"