Sol och vår

歌詞

En juvelerare och hans affär Är upphov till att allt så dystert är En dag framför hans fönster dröjde jag Då någon plötsligt sa: "Goddag!" Det var en glad ung man med solvargsgrin Som bad mig följa med som smakråd in Han sökte något att sin fästmö ge Och bad så snällt att jag gick med När det är sol och vår Och man är nitton år Är det så lite man förstår Och alla flickor små Bör låsas inne då När vintern går mot sol och vår Väl i butiken fann han inget sen Och snart så stod vi utanför igen Jag sa "Adjö!" och hade börjat gå När han skrek: "Vänta, hör nu på..." Som ett bevis för tacksamheten hans Ville han bjuda mig på lunch nå en stans Det var ju vårens första solskensdag Så jag var dum nog svara ja När det är sol och vår Och man är nitton år Är det så lite man förstår Och alla flickor små Bör låsas inne då När vintern går mot sol och vår Han konverserade med elegans Och bjöd det bästa som på stället fanns Men sen han gått att ringa till en vän Så kom han inte mer igen Och rockvaktmästaren sa: "Jo, damens man tog damens päls Och gick till skräddaren, han" Så jag fick ringa till min egen Knut Som mig från notan löste ut När det är sol och vår Och man är nitton år Är det så lite man förstår Och alla flickor små Bör låsas inne då När vintern går mot sol och vår