Jag satt hromdagen och lste min tidning en dag som s mnga frut Och jag tnkte p alla de drmmar man drmt och som en efter en tagit slut D sg jag en bild av en flicka, med en skadskjuten krka i famn Hon springer ivg genom skogen, s fort som hon ngonsin kan. Och hon springer med fladdrande lockar, hon springer p taniga ben Och hon hoppas och tror och hon bnar och ber att det inte ska vara frsent Och flickan r liten, hennes hr r s ljust och hennes kind r s flmtande rd Och krkan r klumpig och kraxande svart, om en stund r den alldeles dd Men flickan hon springer fr livet, med en skadskjuten fgel i famn Hon springer mot trygghet och vrme, fr det som r riktigt och sant Och hon springer med tindrande gon, och hon springer p taniga ben Fr hon vet att det r sant att det som pappa har sagt, finns det liv r det aldrig frsent Och jag brjade darra i vnda och nd, jag skakade av rdsla och skrck. Fr jag visste ju alldeles tydligt och klart att det var bilden av mig som jag sett. Fr mitt hopp r en skadskjuten krka och jag r ett springande barn. Som tror det finns ngon som kan hjlpa mig, som tror det finns ngon som har svar Och jag sprnger med bultande hjrta, jag springer p taniga ben Och jag bnar och ber fastn jag egentligen vet att det redan r alldeles frsent.