Med själen mörkare än himlen Lämnar hon barnen bakom grinden Och skyndar genom morgonvinden För att nå det tåg som går på timmen Runt henne reser sej betongen Högre än murarna runt fången I allas ögon på perrsongen Skådar hon samma tysta ångest Tretti minuter in till staden För att tjäna ihop till bröd för dagen Kupén är tystare än graven; Tyst som i en spökstad Men djupt i var människa Glittrar en droppe så ren och klar; Källan till frihetens hav Med själen lika grå som himlen Och med dödens trötthet i sitt sinne Hämtar hon barnen bakom grinden Ännu en dag är snart ett minne Men när alla sover ska hon drömma Och TV'n hjälpa till att glömma Att här är alla röster stumma; Som i en spökstad För djupt i var människa Brinner en låga så ren och klar; Längtan till frihetens hav