Mote i monsunen

歌詞

Vi mötte ett skepp I den svalkande monsun Där vi ångade mot Röda havet opp, En fullriggare det var och dess namn var Taifun, Som nu segla från Ostindien till Good Hope. Vår kapten gav nu order att vi skulle hissa flagg Och vi hissade den gula och den blå, Och I samma stund så blåste där från skeppets gaffelnock Finlands vita flagg med blåa korset på. Vi höll ganska nära och stoppade maskin För att preja och ta budskap med oss hem, Och då lovade hon opp där hon gick med vinden in Ifrån babord, och vi rodde bort till dem. Vi fick ända från backen och lejdare midskepps Och vår fjärdestyrman äntra upp på den, Men I röstet står en svensk sjöman som jag nu återser Fritiof Andersson, min gamle barndomsvän. Ja, man möts ju ibland I monsuner och passad När man seglar mest på värmen som vi gjort, Jag blev likväl rätt förvånad fästän ändå mera glad, När jag återsåg min vän på denna ort. -Jag blev held up I Kina, jag blev rånad I Shanghai, Jag har suttit hos pirater uti pant, Men jag gifte mig med dottern till mördaren Fu Wai, Sade Fritiof, det är hemskt men det är sant. -Med kinesiskans hjälp kom jag sen till Singapore Utan pass och pengar står jag på ett torg När en man I guldgaloner plötsligt fram emot mig går, Sveriges konsul, kapten Fredrik Adelborg. -Se goddag, Fritiof Andersson, säjer Adelborg, Vad I Herrand namn gör du I Singapore? -Ifrån Gula floden kommer jag och vill till Göteborg, Det är bäst att en hyra hem jag får. -Jag blev klädd I vita kläder, jag fick låna tie pund, Jag fick pass med Kungens vapen och porträtt, Konsulinnan bjöd på te och jam och pratade en stund, Hon var det sötaste jag dittills hade sett. -Ja, så tog jag en steamer och mönstrade på däck Och I Siam fick vi last av vilda djur, Tigrar, lejon, elefanter, som dom sålt till Hagenbeck, Som du varit hos I Hamburg, eller hur? -Men den resan var värst av alla, det är sant, Syd om Ceylon gick vi in I en cyklon, Ut ur buren smet ett lejon, rök på en elefant, Vrålet blandades med storm och böljors dån. -Snart var luckorna bräckta och upp kom många djur, Vår kommandpbrygga den gick överbord, Elefanten knäckte masterna och kastade en tjur Ut I havet, gosse, sanna mina ord! -Ja, Hagenbecks ombud åt lejonet ju opp, En gorilla klättra ner I vår maskin. För att härma maskinisten slog hon fram och back och stopp, Tills jag sköt henne med skepparens karbin. -Det var självaste Nemesis från djunglerna, min vän. Snart var bara jag och elefanten kvar. När cyklonen gått så fick vi en sydväst-monsun igen Och drev in till Camarin på Malabar. -Men nu säger jag adjö för din styrman går från bord. -Ja, men Fritiof, elefanten, vem fick den? -När vi träffas nästa gång skall jag besvara dina ord, Vi ska segla nu och sätta kurs igen! Och de brassade för fyllning och började sin gång Och tillbaka till vår skuta rodde vi Och där gick hon I monsunen och jag hörde deras sång: -Rolling home, rolling home, across the sea! Men jag räkna' alla segel och räkna om igen Ifrån flying jib till röjlar och mesan. Det var summa tjugotvå vita segel som där gick På den glittrande blåa ocean.