En stilla promenad, i en sovande stad jag minns en gammal legend, vad tjänar det till, vem vet vad jag vill, en natt på Lykttändargränd En mörk kyrkogård, och en minnesvård över en glömd poet, kölden är hård, och ett ostämt ackord, hörs från en lägenhet stjärnorna gnistrar, en syn som förbistrar en tanke av gudarna sänd, stjärnorna glimmar fönster som immar, i ljuset från Lykttändargränd Vad tjänar det till, tiden står still en katt springer bort genom parken, vid Domkyrkans torn, skymtar djävulens horn, klövarna stampar i marken En stilla promenad, mellan lyktornas rad en synd som är glömd och bekänd, en avslutad bikt, en halvfärdig dikt och en sång på Lykttändargränd En mörk kyrkogård och en minnesvård över en älskad vän, det är allt jag har det är allt som finns kvar mellan jorden och himmelen Jag vet det jag vet, på en galen planet med blicken mot stjärnorna vänd tyst och diskret, som en hemlighet som en sång på Lykttändargränd Det är ändå tur, att den klagomur jag byggde har rasat ihop genom rök och damm, tittar solen fram och jag anar ett glädjerop Ja, jag vet det jag vet, på en galen planet med blicken mot stjärnorna vänd tyst och diskret som en hemlighet som en sång på Lykttändargränd